Inlägget gjort

Vaccinet, kossan och mjölkerskan

När vi tänker på mediciner och viktiga upptäckter som räddar liv, ser vi ofta ett laboratorium framför oss. Där arbetar personer i vita rockar systematiskt med provrör, mikroskop och avancerad utrustning. I våra dagar är bilden relevant, men om vi går tillbaka i tiden till de avgörande ögonblicken i medicinhistorien, så ser det lite annorlunda ut. Så här gick det till när vaccinet skapades.

Det är den brittiske läkaren Edward Jenner som tillskrivs upptäckten. Han vågade sig på att ta en mjölkerska på orden, när hon berättade att hon inte var rädd att drabbas av smittkoppor. Det var en vanlig och dödlig sjukdom under 1790-talet. Sarah Nelmes menade att eftersom hon haft kokoppor, en ganska ofarlig åkomma, hade hon blivit immun.

Faktum är att i Indien och Kina hade man långt tidigare, redan på 1500-talet använt malda sårskorpor från smittade personer som en ”vaccinering” för att hindra smittkopporna att spridas vidare. Genom att framkalla en mildare variant av sjukdomen, blev personerna immuna. Det här var naturligtvis inte alls riskfritt, men skräcken för att dö i smittkoppor var så stor att många valde att utsätta sig för försöken.

Vi vet inte hur Edward Jenner övertygade unge James Phipps att testa, men genom att pojken ympades med kokoppor i några rispor i armen så blev han immun. Efter första försöket i maj 1796 blev James lite dålig, men var frisk igen efter tio dagar. I juli upprepades behandlingen – och resten är historia!

Eftersom kokoppor och kor är hjältar i den här historien, så fick metoden namnet vaccin, efter det latinska ordet för ko, vacca. Förklaringen till att detta fungerade är att viruset som orsakar kokoppor liknar det i smittkopporna. På så sätt kan immunförsvaret utveckla ett skydd mot smittkoppor, efter att kroppen utsatts för en liten dos. Idag är sjukdomen utrotad i hela världen.